Vi pratar Silke!

Godkväll alla!

Idag har det varit en extremt solig och fin dag i Stockholm! Vårjackan och gympaskorna åkte på och jag har gått en lång promenad runt halva Söder för att göra ärenden och njuta av vädret.
Med andra ord har det inte blivit mycket stickat idag. Vilket jag ändå kan unna mig som annars stickar varje dag.
Än har det inte blivit riktigt så varmt, men så småningom kan man ta med sig stickningen ut i parken, med en termos kaffe och njuta dubbelt upp!
Det längtar jag efter!

Tänkte att vi skulle prata lite silke idag!
Vad är silke? Vilket djur kommer det ifrån?
Vi ska reda ut dessa frågor..

-----------------------------------------------------

Silke är trådar från silkeslarvens kokong som de spinner in sig i för att förpuppas och bli till en fjäril.
Utav silke tillverkar man även sidentyger, men kan alltså användas som ett rent material exempelvis i garn.
Det finns två sorters silke:

• Mullbärssilke som utvinns ur mullbärsfjärilens kokong. Fjärilen lever i mullbärsträden där de äter utav dess blad.  Denna fjäril är den som odlas i stora växthus och p.g.a att aveln har pågått så länge, skulle inte fjärilen klara av att överleva i naturen.
• Tussahsilke är silkestrådar utav Tussahfjärilen. Detta är de vilda silkesfjärilarna. En silkestråd från Tussahfjärilen är grövre och betydligt mer ojämn än mullbärssilket.

När fjärilslarven är ca 30 dagar gammal och ca 4 cm lång, börjar den sin procedur med att förpuppa sig. Dvs. spinna en kokong att skydda sig med under tiden den förvandlas till fjäril.
Vid denna tidpunken placeras larven i en spinnstuga tillsammans med andra larver som spinner sin kokong. Ur spinnvårtan, som är försedd med två körtlar, på larvens underkäke sprutar den ut silkesvätskan, även kallat fibroin, och en "silkeslim", kallat serisin. 

Det tar ca 3 dagar för larven att spinna kokongen och när kokongen är färdig, plockas den för att utvinna silkestråden.

För att kunna utvinna så långa silkestrådar som möjligt kan man inte skära upp kokongen, utan larverna tvingas sätta livet till genom kokning utav hela kokonger.
Genom kokningen löses serisinet upp som klistrar samman trådarna och på så vis hittar man änden på silkestråden.
En enda tråd är alltför tunn för att använda och därför hasplar man allt från 7-15 trådar tillsammans. Efter denna procedur är tråden färdig att användas. 

Tillskillnad från mullbärssilket kan inte tussahsilket framställas på ovanstående vis.
Kokongerna från den vilda tussahfjärilen samlas in från buskar och träd i naturen. Då vildsilket inte kan nystas av genom upphättning av kokongen och bortkokning av serisinet, limmet, dödas larven med en nål. Tussahsilket blir därför en grövre och ojämnare silkestråd som behåller den färg serisinet har. Färgen kan variera betydligt -från ljusa till mörka bruna toner och rödaktiga färger. 

Utav en kokong kan man få runt 800 meter sammanhängande tråd. 

Utöver den råa silken finns det två typer utav silke:

• Schappesilke som består utav de längsta fibrerna i kokongen. Dessa kan inte nystas utan bearbetas istället med kamgarnsspinnmetoden till ett tunt, blankt och jämt garn.
• Bourettesilke, eller avfallssilket, är de rester, alltså de korta fibrerna som blir över efter produktionen av shappesilket. Dessa blir bearbetade till en grovt, klumpigt garn.

Det finns mycket att diskutera när det kommer till de etiska punkterna i framställningen utav silke. Det är faktiskt så att larverna dödas för att utvinna fibern.
Silke är och har alltid varit ett lyxigare material. Dels för den relativt omständliga proceduren och dels för dess fina resultat med glans, hållbarhet och smidighet. 

Det är och förblir en fin fiber i mina ögon, men jag ställer mig frågan om det är rimligt att ta död på så många varelser bara för att få ett fint garn att arbeta med och bära..